Vem blir egentligen kravhanterare?

Häromdagen fick jag frågan varför jag började arbeta med kravhantering. När jag tänkt på det en stund inser jag att det bara är jag av alla de jag läste med på högskolan som idag arbetar med kravhantering, åtminstone den enda som vet om att jag gör det. Jag läste Maskinteknik på KTH, med inriktning Integrerad Produktutveckling. Där kom jag i kontakt med kravhantering för första gången. Vi genomförde ett riktigt utvecklingsprojekt av en bärbar översvämningspump som projektarbete och där blev jag delvis ansvarig för att ta fram kraven.

Det behöver väl knappast sägas att det inte blev sådär jättebra. Vi var oerfarna och ställde både fel frågor och överskattade intressenters kunskaper, men jag blev fascinerad över vilken stor påverkan kraven hade på vår lösning. Våra orimliga krav på lyfthöjder och höga tryck gjorde pumpen helt omöjlig att konstruera. Det krävdes många omarbetningar och omformuleringar av kraven. Vi skruvade på siffror och genomförde ytterligare intervjuer med intressenter.

Tillslut blev det fakiskt en fungerande pump som de tilltänkta intressenterna var nöjda med. Projektet tog allt som allt sex månader och jag är övertygad om att med den kunskap jag har idag skulle vi kunna kapat åtminstone en till två månader av den tiden.

Vem är då den typiske kravhanteraren? Vad för andra anledningar finns det att man intresserar sig för krav? Är det intresset för kvalitet? Att man älskar noggranhet och ordning? Eller är det bara slumpen?

Det vore kul att höra från andra kravhanterare vad som fick dem att hamna där de är idag. Skriv gärna kommentarer i bloggen.

/Staffan Melin, Require AB