Ni har väl hört uttrycket – man äter med ögonen? Maten ska inte bara smaka bra den ska också se god och tilltalande ut för den som äter den. Ibland glöms just detta bort.
Om jag ska göra en köttfärssås till min 7 åring så har jag i massor med grönsaker, men min erfarenhet säger mig att för att undvika diskussioner kring vad som är i och istället ha fokus på hur god den är så mixar jag grönsakerna. Jag anpassar min presentation till målgruppen så att fokus hamnar rätt.
På samma sätt är det med krav - bara för att informationen finns där och till och med är rätt så betyder det inte att den visas upp. Både detaljeringsnivå och syntax bör anpassas, då både målgrupp och mognad/tidpunkt spelar en roll i utformningen.
I ett projekt jag satt i för ett tag sedan i har samma "sak" beskrivits på åtminstone 7 - 8 olika sätt för att på så sätt anpassats åt olika målgrupper med olika fokus. Dessa användes sedan i diskussionerna med beställare, användare, utvecklare och arkitekter, samt vid förankring och beslut.
Ett flödesdiagram med skiftande nivå av detaljer inkluderandes både aktörer och system som använts för att tidigt kunna samlas kring en mångfasetterad bild av en tänkt lösning.
En förfinad, mer teknisk, flödesbild - användes för att tydliggöra rollerna som de olika systemen skulle ha.
En "serieteckning" som på hög nivå förklara hur lösningen är tänkt att fungera för intressenter som inte bryr sig om tekniken utan på hög nivå behöver förstå vad som är tänkt.
En informationsmodell som beskriver de olika entiteterna som är centrala för lösningen - användes för att ge överblick över begreppen och detaljerar dess egenskaper och hur de hänger ihop.
Mockuper och skisser på gränssnittet med fokus på hur det ska se ut och bete sig - användes vid förankring och diskussion med verksamhet samt input till utveckling.
En backlogg med user stories som förklarar funktionellt vad som behöver utvecklas för att stötta det tänkta flödet - användes av utvecklingsteamet för att veta vad som ska göras, vilken prioritet saker har och skapa transparens kring status.
Rutinbeskrivningar som tar processen till en hands-on och aktivitetsnivå - användes som "lathund" som beskriver hur applikationen ska stötta användaren i dess olika arbetsmoment.
Samtliga av dessa sätt att kommunicera har sin publik och sitt syfte och används de fel så blir resultatet en “matvägrande 7-åring”. Men används de rätt så har du stor chans att ha en trevlig middag som både smakar gott och ser aptitlig ut.
Och du, glöm inte att detta är komplement till att prata med varandra (för sällskapet gör också middagen)!
