Min dröm är att jag är med och bygger system som användarna tycker om att använda. Som löser deras problem på ett elegant sätt så att de säger ”- Jag hade aldrig trott att det kunde vara så här!” Drömmar av det här slaget kan ju tyckas ouppnåeliga, åtminstone om man ska åstadkomma något på egen hand. Martin Luther King Jr. förespråkade icke-vålds ideologi med inställningen att han vägrade samarbeta med ett orättvist, dåligt system. Det som gjorde att han lyckades uppnå sin dröm, kampen för mänskliga rättigheter att alla behandlas lika oavsett hudfärg, tror jag var att han lyckades göra sin dröm till andras dröm. Jag tror att drömmen om användbara system kan bli sann endast om jag delar den med er andra och gör den till även er dröm.
Lite utmattad blir jag när andra tror att jag tar upp behovet av interaktionsdesign och formgivning för min egen skull. Nä, nä sån lyx har vi inte råd med i det här projektet. Vi är T-profiler så utvecklarna eller kravhanteraren tar designen. Kan man ladda ner ett gratisverktyg från nätet så kan man göra snygga wireframes, vad kan gå fel? Suck, risken att det blir bra är rätt liten om ingen riktigt kan eller bryr sig.
Hur löser vi nu detta? Steg ett kan vara att skaffa ett exemplar av Jävla skitsystem av Jonas Söderström och frossa i hur många som mår dåligt av att använda de system som vi är med och bygger. Sen kan man ta sig en funderare på om man tycker det är okej att själv vara med och INTE göra något åt det här problemet. För det är ju alltid någon annans problem, eller hur!
Nästa steg kan vara att ta sig i kragen och läsa på om interaktionsdesign, användbarhet och UX. Dels för att bli bättre själv och kunna ta mer ansvar i projekt runt användbarhet, dels för att inse att det behövs och att det är lämpligt att plocka in någon som kan mer som kan via och hjälpa. Det finns massor av böcker och bloggar – börja med anvandbarhet.se.
Själv har jag insett att okunskapen är stor och det självklara att ta in en expert för att designa ett gränssnitt inte är så självklart för många av de som beslutar i styrgrupper och projektledning. Man vill gärna spara in på den typen av kostnader med följden att det kostar mycket mer och blir betydligt sämre resultat – en rätt trist kombination för alla inblandade parter. Samma typ av resonemang har jag hört kring vikten av att förstå vad vi ska bygga innan vi börjar eller behovet av test som länge sågs som en onödig kostnad. Länge sågs rollen som testare som något som vem som helst kunde göra, samma inställning råder fortfarande kring kravarbete till stor del även om det anses som viktigt att det ska finnas krav i någon form.
Några av de saker som jag tror bidrar starkt till ett bra resultat i ett IT-projekt är samarbete, konsensus och kunden i fokus.
Ett utmärkt sätt att arbeta tillsammans på för att nå dessa mål är visuell problemlösning. Det finns otaliga exempel på hur detta fungerar i verkligheten:
- Scrumtavlan: upp på väggen, skapa en överblick, träffas varje dag, kom överens om vad vi ska göra, berätta vad vi gjort och ta upp hinder som vi tillsammans kan lösa.
- Whiteboardmetoden: vi står tillsammans framför i tavla och ritar oss fram till en lösning
- Effektkartläggning: en tankekarta som beskriver målgrupper, effektmål och behov som med fördel skrivs ut i storformat och sätts upp på väggen
- Detaljbeskrivningar av flöden och regelverk i graf eller tabellform för att dokumentera affärsregler och lösningar
En enkel process för hur vi som kravanalytiker, verksamhetsanalytiker eller testdesigners ofta jobbar oss fram till en gemensam bild kan beskrivas i följande, självklart iterativa, process:
- Samla in information på alla sätt du kan. Prata med människor, läs dokument utforska existerande applikationer
- Analysera information och försök strukturera den
- Visualisera information på lämpligt sätt. Problemkarta, effektkarta, tillståndsgraf, beslutsträd och mycket mer
- Det viktigaste av allt: presentera för andra intressenter med en ödmjuk framtoning: Här är hur jag har tolkat det jag fått fram. Vad har jag missat, vad vill ni ändra, kan vi komma fram till en gemensam bild som vi alla kan använda som underlag för fortsatt arbete? Fortsätt med nästa varv tills vi är överens!
Seriöst, varför har verksamhetsanalytikern en bild, kravanalytikern samma information i textformat i en konstig mall, testaren har sin egen design och utvecklaren sin version? En hel del av det vi pratar om borde kunna vara gemensamt även om alla säkert har sina speciella behov. Eller hur!
Här några exempel på gemensamma modeller som på inget sätt påstås vara den kompletta bilden av problemet men som kan vara till stor hjälp för att komma fram till en gemensam bild av vad vi ska åstadkomma.
Övergripande lösningskarta över ett administrativt system för hantering av publicering av forskningsrapporter. Snarlikt ett existerande system jag varit med och byggt.
Tillståndsgraf över ett ärendehanteringssystem. Kan ses som en blandning av både krav och lösning. Vi tvingas uttrycka oss explicit hur allt ska fungera och får en helhetsbild.
Läste precis den lysande boken FISK som handlar om att finna arbetsglädje på jobbet. De fyra faktorerna som tas upp är:
- välj inställning: jag tänker göra det bästa av det här
- ha kul: professionellt men ändå roligt
- lys upp deras dag: låt kunderna vara med i leken
- var uppmärksam, fokusera på kunden: visa att vi bryr oss
Låter som ett utmärkt recept för framgång tycker jag. Visuell problemlösning är kul, har bra effekt, ger en liten extra glädjekick för alla inblandade och presentation för kunden när vi säger att vi behöver deras återkoppling gör att de känner sig omhändertagna.
/Torbjörn Ryber, visuell problemlösare