Ingen kan väl ha missat att intresset för Internet of Things (IoT) växer enormt och spås bli (är redan?) nästa stora happening. Enligt de kloka och visa så är 2016 året då det börjar på riktigt och redan 2020 spås det finnas 25+ miljarder uppkopplade ”saker” (Gartner 2015). Siffrorna går isär beroende på vem man frågar, men det ger en fingervisning på vart det bär hän. Ett exempel är Ericsson som nyligen släppte deras IoT Accelerator, en paketering av mjukvaror och tjänster som hjälper företag att enkelt komma igång med IoT. IBM har sin Watson IoT-plattform, Amazon har AWS IoT och Microsoft har sin Azure IoT Suite med flera. Man märker ganska snabbt att draget finns där och dessa företag kommer att tjäna en slant på sina plattformslösningar framöver. Tillsammans med utvecklingen av plattformar, nya produkter, analysverktyg, statistiska och prediktiva metoder samt teknikutvecklingen med bland annat 5G som transportmedia, så är det inte konstigt att många ser den naturliga kopplingen med molnet, big data och IoT.
Vad är egentligen IoT?
Gränsdragningen om vad som är IoT är ganska enkel: det skall vara unikt identifierbara enheter som kommunicerar direkt över internet och kommunicerar med servers, molnet eller mellan sig själva utan att behöva mänsklig interaktion. Kommunikationen kan bestå av värden som temperatur, fukt, läge och mycket mer över olika typer av transportprotokoll. IoT-tillämpningen behöver nödvändigtvis inte vara industriell utan kan självklart tillämpas på nästan allt, ja till och med husdjuren hemma. Bara fantasin sätter gränser!
Ok, what’s in it for me?
Det finns idag en hel uppsjö av företag och produkter för alla tillämpningar, allt från industri till hemmet. Om vi bortser från industrisegmentet och riktar fokus på vår närhet, till exempel hemmet, så är det fortfarande svårt att välja något då utbudet är minst sagt enormt. Utmaningen, som jag ser det, är att företagen vill att du skall använda deras produkter i deras ekosystem och helst inte blanda in andra produkter för lätt. Absolut inget negativt med det – det kan till och med vara bekvämt. Men det är ingen utmaning och systemet du valt kanske inte har just den där saken du vill ha eller kanske inte gör/visar just det DU vill. Frågan man ställer sig är: vad skall jag ha detta till? Applikationerna är många, återigen är det fantasin som sätter gränser.
- Kanske vill du hitta dina eltjuvar hemma?
- Läcker utkastaren inne i väggen utan att det märks men gör skada?
- Har du jämn temperatur i alla rum?
- Larm, styrning av belysning, schemalagda händelser, med mycket mera ...
Vad gör då en utmaningssugen tekniknörd eller någon som bara är intresserad åt detta? Jag började titta på hur jag själv kan täcka gap mellan befintliga produkter och det som jag själv vill ha, samt till och med ersätta produkter som inte gör tillräckligt mycket.
DYI – Do It Yourself!
Även på gör-det-själv sidan växer produktutbudet enormt, men sökningarna hamnar mycket och ofta på något som heter Arduino.
Arduino är främst en open-source prototyp plattform baserat på programmerbara microprocessorer som man kan använda med en mängd olika periferienheter (sensorer). Enheterna är inte dyra i sammanhanget utan man kommer igång med några hundralappar.
Programspråket baseras på Wiring och liknar lite C/C++, men det finns även andra språk som t.ex LUA. Nu kan man nästan höra många av er som läst ända hit tänka ”Hjälp! Jag vill inte/kan inte/hinner inte lära mig programmera”. Bara lugn, självklart är det en tröskel att komma över men hjälpen finns där ute i form av communities, forum med mera, och det finns väldigt många exempel att kopiera från. Att få en lysdiod att blinka får man enkelt ihop inom timman som nybörjare. Därefter förstår man ganska snabbt vad som krävs för att kompilera koden rätt.
Det är ju open-source vi talar om och med denna blogg-serie ska jag visa hur DU enkelt kommer igång med några enkla exempel.
Läs mer: DIY IoT Del 2
