Ungefär vart fjärde år hamnar jag i diskussioner med vänner och bekanta om på vad man lägger sin röst. Alltså inte vilket parti eller vilka personer man röstar PÅ utan FÖR vilka personer man väljer väg för Sverige.
Låt mig förklara:
Alla som bor och verkar i Sverige tillhör en population som går att identifiera grovt med olika tillhörigheter. I mitt fall är det t.ex. skolbarnsförälder, arbetstagare, son till pensionär, husägare och bilförare. Du har själv en mängd tillhörigheter och de största och viktigaste är lätta att identifiera. Sedan vänder vi oss till politikerna och frågar hur de planerar ta hand om oss skolbarnsföräldrar, arbetstagare och husägare?
Här börjar likheterna mellan politik och försäljning. Politiker och säljare är båda bra på att få oss att fokusera på de uppenbara problemen för en viss tillhörighet. När en politiker är duktig kan hen få mig som medborgare att ta ställning även för tillhörigheter som inte är direkt kopplade till mig själv. Och med rätt retorik kan det t.o.m. sluta med att min röst läggs på ett parti som bäst löser den mest diskuterade frågan snarare än de frågor som rör mig själv. Och när det gäller personer och livskvalitet så köper jag det fullt ut. Men hur blir det när samma teori används i kravhanteringen i ett utvecklingsprojekt?
Vi provar att ställa några krav mot varandra. Låt oss säga att vi ska skriva krav för placeringen av en skrivare R i ett kontorslandskap Plan.
Fyra personer ska tillfrågas och ur ett projektperspektiv så bedömer vi att det är viktigt att alla fyra är nöjda med resultatet. Om alla fyra har samma förutsättningar borde R rimligtvis placeras centrerat så att alla får lika långt till R. Men, när hade alla samma förutsättningar senast?
Så, vi frågar helt enkelt vad de har för förutsättningar samt var de tycker att R ska placeras. Och vi tilldelar dem vikten 1 att fördela på sina krav. Utgångsvärdet för samtliga är att ju närmre de har till rutan desto bättre blir deras tillvaro. Och de jobbar inte tillsammans dagligen men mot samma mål.
Person A och B är självcentrerade och vill gärna ha R så nära sig som möjligt. De ställer krav utifrån sin egen situation och tycker att var och en får ansvara för sin situation. Krav A och B.
Person C är mer solidarisk och väger in de andras situation lika mycket. Hen tycker således att R ska vara i mitten. Krav C.
Person D är lite förtjust i person B och tycker att R ska placeras mellan dem. I övrigt inga åsikter. Krav D.
Om vi placerar de viktade kraven och utifrån det med matematik placerar R så uppträder en del intressanta fenomen. Titta på bilden ett tag och fundera över om det finns några vinnare och förlorare. Och vad beror deras förlust egentligen på?
Person A förlorar tid i sin vardag. Inte för att någon ser ner på hen, utan snarare för att person D tycker väldigt bra om person B. Och person D är visserligen lite av en förlorare, men kan säkert tycka att det medför ett värde att hen gör livet lite lättare för person B. Person C kan nog känna igen sig i resonemanget ovan med den politiska tillhörigheten. Hen har ju tagit ansvar och röstat för hela samhället medan de övriga röstat för sitt eget bästa och vad fick person C för det?
Detta är ett fenomen vi sett hos flera av våra kunder. Och jag kan absolut personligen identifiera mig med person C som tycker sig göra rätt men tvingas inse att hen är ensam om det.
Vad kan man lära sig av detta i kravhanteringsyrket? I det kravfångande skedet är det viktigt att fråga för vem och varför kravet finns. Om vi antar att ovan kravställningen levererades till platsansvarig chef men utan förklaringen som ni fått? Och var skulle skrivaren R stå om man kände till bakgrunden till kraven så som vi gör nu?
Med kunskapen vi har i detta exempel skulle vi gissningsvis tänka att bästa placeringen ändå är i mitten, allt annat är ju orättvist. Risken med det, eller till och med felet med det, är att vi gör ett antagande som leder till ett beslut om en lösning som faktiskt inte löser de uppställda kraven på bästa möjliga sätt. Och det är vårt jobb att definiera kraven, inte att lösa problemet. Lösningen blir i det här fallet rimlig, men verkligheten är mycket mer komplex än så och då är det viktigt att varje krav vägs och mäts utifrån rätt förutsättningar.
/ Anders Erlandsson, Require AB
