Halvvägs genom EU:s satsning för ”det digitala decenniet” ser vi hur en växande flora av AI-baserade tjänster och verktyg förändrar våra sätt att arbeta. Med ökad automatisering väcks också frågan vilket värde vi i framtiden kommer tillskriva den mänskliga prestationen. Mellan kund- och produktutvecklingsmöten träffar jag Sara Landfors, grundare och VD för vad som beskrivits som ett av Sveriges mest hypade AI-bolag – Normain. Sara har en tydlig vision: att undanröja manuella moment i kunskapstunga yrken.
Under taglinen ”Scaling Human Expertise” bygger Normains affärsidé på att ta vara på mänsklig kompetens som redan lagt grunden för arbetsmetoder och modeller. I praktiken innebär det att exempelvis konsultbolag som är verksamma inom risk, compliance och revision kan använda Normains plattform som med hjälp av AI-agenter assisterar i återkommande kunskapsarbete. Domänexperter kan då med hjälp av tjänsten ”klona” sig själva och sitt arbete.
Trots en affärsidé som handlar om att effektivisera och automatisera mänskligt arbete med hjälp av AI, står människan i centrum. Normain syftar till att frigöra den tid som traditionellt läggs på repetitiva arbetsuppgifter för att användaren i stället ska ägna sig åt uppgifter som gynnas av mänsklig expertis eller kreativitet. Just den mänskliga kreativiteten är en drivkraft som länge präglat Saras sätt att tänka kring innovation.
Kreativitet som katalysator för innovation
Som liten uppmuntrades Sara hemifrån att nära sin kreativa sida. Med en inneboende energi och naturligt driv tog sig detta tidigt sig uttryck genom konst och skapande. Det är kanske inte de typiska intressen som vanligtvis associeras med en grundare av en AI-startup, men för Sara har områdena teknik och kreativitet alltid varit nära förenade. ”Kreativitet är en förutsättning för innovation” menar Sara. När det under skolgången blev tydligt att hon besatt en god analytisk och matematisk förmåga, kunde teknisk innovation bli ett naturligt utlopp för kreativiteten. På så vis beskriver hon också entreprenörskapet som en kreativ process. Att skapa ett företag eller skapa en produkt likställer hon i stor utsträckning med konstnärligt arbete. Att ämnet, och därmed ordvalen, är viktigt för Sara visar sig då hon under samtalet bestämt poängterar: ”Man bygger inte produkter eller företag, man skapar dem.”
Drivkraften i kombination med en naturlig fallenhet för teknikutveckling ledde henne så småningom vidare till studier på Chalmers och därefter en master på Stanford. Under sin master låg fokus på data science och maskininlärning och det var där hennes intresse för hur data kunde omsättas till verklig nytta började ta form. När hon efter studierna arbetade med AI-utveckling i konsultbranschen och senare på startup blev erfarenheten av att sitta mitt mellan affärssidan och datateamen avgörande. ”Data är meningslöst om det inte används till något. Jag såg gång på gång hur affärssidan inte kunde kommunicera sina behov till datateamen – och tvärtom. Det var två språk som sällan förstod varandra.” När maskininlärning slog igenom kände Sara att det fanns en öppning att överbrygga just det gapet, och Normain började ta form.
Innovation i ljuset eller skuggan av reglering
Mycket av diskussionen kring de senaste årens utveckling av AI har centrerat kring den påverkan som de stora, primärt amerikanska aktörerna som befunnit sig i framkanten av utvecklingen har haft. Kritiker kring EU:s globalt sett mer regleringstunga förhållningssätt till teknikutveckling uttrycker det ibland nedsättande som att ”USA innoverar, Kina kopierar och EU reglerar”. I egenskap av innovatör som varit verksam på båda sidor Atlanten håller Sara både med och vill utmana detta koncept.
”Ja, Europa har en stark regleringskultur och det finns inget inneboende problem i reglering i sig”. Här uttrycker Sara att hon kan uppleva att det finns ett starkt behov av förståelse mellan innovatörer och beslutsfattare när det kommer till reglering av AI: ”Ta till exempel hur EU:s AI-förordning förhåller sig till massövervakning eller rekrytering. Det är inte metoderna eller teknikerna bakom som gör att vi vill undvika massövervakning eller diskriminering under rekryteringsprocesser, men trots det är det tekniken som hamnar i fokus när det regleras.” Problemet, menar Sara, är att regleringen riktas mot LLM:er som teknik, snarare än det syfte tekniken används för. ”Det är ett backwards sätt att göra det på ”. Att skilja mellan krav för små och stora bolag är en annan punkt hon lyfter: ”Att jämföra en startup med fem personer med ett globalt industribolag är inte rimligt. Maktförhållandena är helt olika.”
”Ingen vare sig vill eller ska behöva utföra manuella moment som går att automatisera”
Kreativitet som produkt av automatisering
Hur ställer sig då Sara inför risken att ökad automatisering och AI riskerar att urholka mänsklig kompetens och kreativitet? ”Jag tycker absolut att man ser en viss urvattning nu när så mycket innehåll är AI-genererat. Samtidigt gör det att riktigt kreativt och genomtänkt arbete blir ännu mer tydligt och värdefullt.” Precis som Saras inställning till utformningen av EU:s lagstiftning på området menar hon att fokus på motsvarande vis ofta läggs på fel ände av problemet. AI bör ses som ett fundament för människans expertis och kreativitet kan bygga vidare på.
I samma anda förhåller sig Sara entusiastisk med ett mått krass realism när vi pratar om framtidens potentiella nyttovinster med AI ”Ingen vare sig vill eller ska behöva utföra manuella moment som går att automatisera.” Gällande företags framtida användning av AI konstaterar hon att företag som inte utforskar och anammar de möjligheter som AI erbjuder snart helt enkelt riskerar att stå med ett mindre konkurrenskraftigt erbjudande.
Samtalet med Sara ger en uppfriskande tydlig vision av hur vi i vårt arbete kan betrakta potentialen i AI:s effektivitetsvinster som ett sätt att frigöra vår tid till en av våra främsta inneboende mänskliga egenskaper – kreativiteten.
