Att tala med Mattias Ripoll är att inse att vägen till syntetisering är allt annat än rak. För den rastlöst lagde kan den gå från att ena dagen ha försäljning av personuppgifter som försörjning till att dagen efter stå i frontlinjen för en teknisk metodik som syftar till skydda sådan data. Hur hamnade VD:n och grundaren för SynData just där han är idag?
Från en position något från sidan av, men ändå mitt i utvecklingens centrum, betraktar Mattias Ripoll debatten om AI och dess roll i samtiden och framtiden med nykter distans. I bagaget har han bland annat en examen inom personalvetenskap, ett antal år inom rekryteringsbranschen och en period som frilansande säljkonsult. Inte direkt den förväntade bakgrunden för någon som rör sig i kretsarna kring banbrytande lösningar för AI-utveckling.
– Jag har ett konstant mått av ”impostor syndrome”, medger han när hans karriärbana kommer på tal. Men han vet också om att hans benägenhet att hellre söka sig vidare än att stanna upp och stagnera är det som fört honom dit han är idag.
Mattias sysslar med så kallad syntetisering av data. Det handlar om att utvinna värde, eller statistiska samband, från verkligheten och därmed kunna koppla bort det faktiska underlaget så att endast konstgjort – ”syntetisk” – data kvarstår. Användningsområdena kan vara många, men kanske mest väsentligt inom sammanhang där personuppgifter behöver skyddas. Exempelvis går det att träna en AI-modell med syntetiskt data där användningen i andra fall hade hindrats av dataskyddshänsyn. Därmed faller den tekniska metodiken in under det större paraplybegreppet ”PET” – Privacy Enhancing Technologies – det vill säga teknologiska lösningar med syfte att främja personlig integritet.
Från personuppgiftshandel till integritetsskydd
För Mattias var det långt ifrån självklart att han skulle hamna inom detta fält. Särskilt med tanke på att han tidigare huserade i andra ändan av dataskyddsspektrumet.
– Jag jobbade med att sälja personuppgifter. Det var på den tiden personuppgiftsfrågor inte var så aktuella, och det fanns en nummerupplysningsbransch med behov av grundläggande persondata. Det fanns visserligen reglering på området även då, men eftersom vi hade ett utgivningsbevis så var det i stort sett oproblematiskt för oss. Men plötsligt började det pratas om ett nytt regelverk från EU.
Det här var alltså några år in på 2010-talet, då den stora upprustningen av dataskyddet fortfarande låg i startgroparna. Gissningsvis blev Mattias varse innebörden av detta tidigare än de flesta, då de utannonserade förändringarna utgjorde ett konkret hot mot grunden i hans dåvarande verksamhet.
– Jadå, jag blev tidigt medveten om förordningen och vilka konsekvenser det skulle ha på min bransch. Men jag satte mig också in i vad den syftade till att skydda och ju mer jag läste desto mer förstod jag värdet av det. Det triggade en nyfikenhet inom mig, då jag insåg att vi i framtiden behöver hitta lösningar till utmaningen som finns i att förena teknisk utveckling och integritetsfrågor. Här fanns det utrymme för nya verksamheter att ta plats.
Under dessa år var det många som såg affärsmöjligheter framför allt i tjänster direkt kopplat till GDPR och dess krav, såsom dataskyddskonsulter och mjukvaror som understödjer regelefterlevnad. Hur kom det sig att Mattias riktade in sig på det relativt snäva området syntetisering av data?
– Under tiden då jag funderade mycket på de här frågorna kom jag i kontakt med dataskyddsjurister som både var juridiskt och tekniskt kunniga. De hade intresserat sig för syntetisering och de möjligheter som det öppnade inom dataskyddets ramar. Men det var inte självklart att det var just detta som jag skulle fokusera på, jag bollade många olika idéer med olika personer innan vi landade i den grupp som tillsammans grundade SynData. Sedan dess har det inte varit en spikrak resa, medgrundare har hoppat av och nya partners har tillkommit under vägen men idag har vi en riktigt stabil uppställning att bygga vidare på.
Ett pandemibarn med fötterna på jorden
Bolaget SynData är ett pandemibarn. Det har därmed vuxit upp i en tid av växelvisa kriser med allt vad det innebär för ekonomisk tillväxt och den samlade investeringsviljan. Efter åren av global marknadsmotvind är det kanske fullt naturligt att Mattias ser med viss skepsis på de mer ideologiskt storslagna AI-visionerna. Eller annorlunda formulerat: att han varken har tid eller intresse att ansluta sig till AI-evangelistiska drömmar om transhumanism och digitala ättlingar som eventuellt kan komma att kolonisera rymden.
– För mig är det ointressant att tänka om AI kommer att låta våra hjärnor laddas upp i molnet eller ge oss verktyg att kolonisera mars om 20 år, och jag har heller inget behov av att sälja in ett sådant narrativ. Vi försöker lösa problem som finns här och i kombination med att försöka överleva som bolag så behöver vårt fokus vara att lösa de problem vi ställs inför här och nu.
Ett sådant påtagligt problem är att navigera det breda lager av juridisk osäkerhet som omgärdar tillämpningen av PET:s. Med glimten i ögat hävdar han att han ”mot bättre vetande” har en tendens att dras in i projekt och initiativ som berör regelmässiga klargöranden. Exempelvis var det i samband med Integritetsskyddsyndighetens regulatoriska sandlåda som vi på Knowit kom i kontakt med Mattias, då frågan om syntetisering av personuppgifter var en bärande rättsfråga.
– Det tar mycket tid som jag ibland önskar att jag kunde lägga direkt på bolaget. Men utan klarhet vet vi ju inte hur spelplanen ser ut. Frågorna måste hanteras för att vi ska veta vad man får eller inte får göra när det kommer till syntetisering av personuppgifter, ”vanliga” som känsliga, och därmed var vi ska rikta vårt fokus.
En ytterligare gren i det arbetet är ett samarbetsprojekt som SynData driver tillsammans med forskningsinstitutet RISE.
– Vi utvecklar tillsammans en compliance check för syntetisk data. Den fokuserar på att testa och utvärdera integritetsrisker, exempelvis om det finns risk för återidentifiering eller att känslig information kan härledas ur den syntetiska datan. Man kan beskriva det som att målsättningen är en kvalitetsstämpel som garanterar att datamängden är korrekt anonymiserad.
Syntetisering och AI för jämlikhet
Att Mattias beskriver sig som ateist inom den förhärskande AI-religionen utesluter inte att han ser en stor samhällsförbättrande potential i teknologin. Tvärtom hyser han stora förhoppningar om att AI kan bidra till lösningen på många av dagens problem.
– Jag tror att tekniken bland annat kan hjälpa till att lösa problem kring socioekonomisk ojämlikhet. Vi borde exempelvis kunna säkerställa tillgång till utbildning så att stora delar av jordens befolkning inte hamnar utanför utvecklingen. Sedan hoppas jag att vi även kommer frigöra mer tid till mellanmänskliga kontakter. I stället för att våra äldre lämnas för sig själva på ålderdomshem så kanske vi kommer ha tid att umgås och råda bot den ensamhet som verkar vara så påtaglig i dagens samhälle.
På vilket sätt tror Mattias att syntetisering av data kan bidra till utvecklingen och samhället?
– Jag tror det kommer fylla en stor funktion i att demokratisera tillgång till data så att dess värde kan tillgängliggöras inom många olika områden. Förhoppningsvis kommer många fler verksamheter och branscher upptäcka vilka möjligheter som syntetisering öppnar för, särskilt där dataskyddsreglering skapar utmaningar.
I den bästa av värdar kommer vi kunna bli en grundläggande aktör inom AI-kedjan. Där chiptillverkaren Nvidia omnämns som ”den som tillhandahåller spadarna” i AI-guldruschen kan vi vara de som tillverkar handskarna som gör jobbet säkert och bekvämt.
Samarbetet mellan SynData och Knowit inom IMY:s regulatoriska sandlåda som omnämns ovan befinner sig vid intervjutillfället i slutfasen av slutrapport. I rapporten, som förväntas publiceras i slutet av november, kommer ett antar kärnfrågor kring dataskyddsrättsliga aspekter av syntetisering att beröras.
En närmare beskrivning av sandlådeprojektet har publicerats separat på Knowits blogg, vilken du hittar här.
