Efter några år med både budget och fokus tätt sammankopplade med en compliant ESRS-rapport, är frågan nu om hållbarhet är passé eller har tagit en paus. Mina spaningar är att fokus nu har flyttats till affärsvärde, risk och resiliens. Dags för hållbarhetsavdelningen att samverka på nya sätt, som coach, språkrör för affärsvärdet och samarbete över kompetensgränser för att vässa den kollektiva förmågan.
Under ett seminarium i slutet av april samlades röster från näringslivet, akademin och juridiken. Ämnet för dagen var det omfattande Omnibus-paketet och var vi står nu. Ur samtalen utkristalliserades vissa mönster.
Här är mina viktigaste spaningar:
Policykris – men ingen paus
Vi är inne i en policykris, underströk Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet, där vi delvis halkar efter Kina. Hon efterfrågade regelförenklingar, inte avreglering. Lagstiftaren ska lägga sig på en övergripande nivå, inte detaljreglering som riskerar att skapa snedvridningar och ”både morot och piska” i rätt frekvens för att driva utveckling.
Kelly Chen, forskare i finansmarknadsrätt vid Stockholms universitet, lyfte fram att det är en naturlig fas i lagstiftningscykeln att regleringar ses över. Vi kan alltså se nuläget som en utvecklingsfas och inte en paus.
Dags att klä hållbarhet i affärstermer
Omnibus har inte nedprioriterat hållbarhet, menade Annika Ramsköld, hållbarhetschef på Vattenfall. Det finns tydliga förväntningar från många intressenter att utvecklingen ska fortgå. Det som har skiftat är narrativet.
Annika Ramsköld poängterade att arbetet kläs i andra ord, eftersom hållbarhet numera integreras i strategi och affär. Som hållbarhetschef behöver man lära sig att omvandla begreppen till affärsspråk i samklang med omvärldsfaktorer, som en följd av integrering.
Ett tydligt exempel är att ”fossilfritt” allt oftare beskrivs som en fråga om säkerhet, ekonomi och konkurrenskraft – inte bara klimat.
Från ESRS-expert till coach
En följd av ESRS är att vi har tydliggjort och förändrat rollerna. Styrelsen sätter riktning, affären äger genomförandet, hållbarhet stöttar och finans integrerar risk. Hållbarhetsstabens nya uppgifter blir mer att coacha, guida, ge specialistråd – men framför allt en säljroll som visar värdet och förklarar varför, enligt Annika Ramsköld.
Vässa den kollektiva förmågan
Arbetet behöver även ske tillsammans över roll- och kompetensgränser, där vi förstår helheten, ett exempel är att juristen ska involveras i tid i arbetet med leverantörskedjan.
Bjud in juristen att delta med ”boots on the ground”, för att få juristen att se sambandet mellan affärsrisk eller legal risk och risk för människor och miljö, underströk Malin Helgesen, jurist på Rights Advisory AB.
Juristens omedelbara instinkt är annars att skjuta bort ansvaret – vilket man oftare gör i kommersiella sammanhang
Retorik – eller integrering på riktigt?
Frågan är om vi kan drista oss till att säga att hållbarhet inte är på tillbakagång, utan att det är en professionalisering på gång, nu när vi går från rapport till styrning, från kommunikation till beslut, och från sidospår till kärnaffär.
Företagsledare pratar mer om hållbarhet som en affärsfråga snarare än en värderings- eller rapporteringsfråga, enligt den kvantitativa undersökningen av Bain & Company ”The Visionary CEO´s Guide to Sustainability 2025".
Men retorik är en sak – hållbarhet ska på riktigt in i affären, med vetenskapligt baserade mål och mått som följs upp med trovärdig och transparent data. Annars är det svårt att hävda att något egentligen har förändrats. Detta rimmar även väl med syftet bakom regelverken som CSRD och EU-taxonomin – att vi faktiskt ska kunna jämföra och följa upp utifrån systematik, vetenskap och gedigen data.
