Europeiska kommissionens Omnibus-förslag syftar till att förenkla reglerna för företagens hållbarhet, men under ytan kan dessa justeringar avsevärt omforma rapporteringskrav, due diligence-processer och ESG-riskhantering. I detta föränderliga juridiska landskap måste företag ligga steget före förändringarna och strategiskt positionera sig för efterlevnad och långsiktig framgång inom hållbarhet.
I det här blogginlägget tar vi dig genom de olika delarna som påverkar din verksamhet, ur juridiskt perspektiv och inom rapporteringskraven. Dessutom reder vi ut hur du fortsätter arbeta med ESG, ESRS och CSRD medan Omnibus utreds vidare.
Juridiska justeringar: Förenkling eller tillbakagång?
En av de viktigaste utvecklingarna i Omnibus-förslaget är förändringen i juridiskt ansvar. Medan vissa förändringar verkar vara förenklingar, väcker andra oro över regleringsmässiga tillbakagångar. Det finns nu ett större fokus på till exempel Tier 1-leverantörer, vilket innebär att företag kanske inte behöver genomföra lika mycket due diligence på indirekta leverantörer längre ner i värdekedjan. Dessutom har kraven på samråd med intressenter minskats, vilket kan begränsa input från berörda samhällen och civilsamhällesorganisationer. En annan stor förändring är avskaffandet av bestämmelser om civilrättsligt ansvar, vilket kan göra det svårare för drabbade parter att hålla företag ansvariga för hållbarhetsrelaterade skador.
Förändring av hållbarhetsrapportering
Omfattningen av obligatorisk hållbarhetsrapportering förändras också. Företag med färre än 1 000 anställda kan potentiellt undantas från rapporteringskrav enligt det reviderade ramverket. Dock kvarstår omsorgsplikten, vilket innebär att om trovärdiga bevis framkommer om djupare negativa effekter bortom Tier 1-leverantörer, kan företag fortfarande vara skyldiga att vidta åtgärder. Trots viss lättnad i rapporteringsskyldigheterna förblir element som klimatövergångsplaner som omfattar utsläpp från Scope 1, 2 och 3 obligatoriska, även om kraven på att visa genomförande kan vara lättade.
Påverkan på olika företag
Dessa regleringsförändringar kommer att påverka företag olika beroende på deras rapporteringsvåg.
Den första vågen
Företag som måste rapportera 2025, måste fortsätta följa det befintliga ramverket för Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) tills nationell lagstiftning uppdateras, vilket kan ta upp till två år. Därefter måste de omvärdera om de fortfarande uppfyller rapporteringströskeln och, om så är fallet, anpassa sig till de uppdaterade European Sustainability Reporting Standards (ESRS).
Den andra vågen
Företag som rapporterar 2026, kan se en förlängning av sin deadline till 2028, tillsammans med potentiella förenklingar i rapporteringen. Om den reviderade omfattningen gäller för dem, kommer de att övergå till de nya ESRS-kraven när de är färdiga. Men även om vissa företag finner sig undantagna från obligatorisk rapportering, är det fortfarande viktigt att fortsätta datainsamlingen, eftersom affärspartners, investerare och finansiella institutioner fortfarande kan kräva ESG-information.
För noterade små och medelstora företag
Det är här regleringslandskapet än så länge är särskilt osäkert. Omnibus-förslaget antyder att de kanske inte längre är skyldiga att rapportera enligt LSME-ramverket. Dock kan större företags partners fortfarande kräva hållbarhetsdata för att uppfylla sina egna efterlevnadskrav. Som svar kan en frivillig, förenklad VSME-standard uppstå som en ny branschnorm, vilket säkerställer att små och medelstora företag bibehåller starka relationer med stora företag samtidigt som deras rapporteringsbörda minskas.
Vad ni bör fortsätta göra medan vi väntar
Med regleringsmässig osäkerhet i sikte måste företag vidta proaktiva åtgärder för att skydda sina hållbarhetsåtaganden. Först och främst bör företag upprätthålla sina nuvarande rapporteringspraxis, eftersom nationella hållbarhetslagar förblir i kraft tills de officiellt ändras. Det är kritiskt att undvika för tidiga minskningar av efterlevnadsinsatser, eftersom juridiska justeringar kan ta år att slutföra. Dessutom bör ESG-riskbedömning förbli en prioritet. Även om reglerna har smalnats av, har hållbarhetsrisker i utökade leveranskedjor inte försvunnit, och företag bör fortsatt vara och övervaka sin påverkan.
En annan viktig åtgärd är att bevara dialogen med intressenter. Medan formella samrådskrav kan minskas, förblir frivilligt engagemang med intressenter ett kraftfullt verktyg för att identifiera framväxande ESG-ämnen och upprätthålla företagens ansvar. Företag bör också överväga att omfördela resurser strategiskt. Om rapporteringsskyldigheterna blir mindre krävande, bör företag omfördela insatserna mot att stärka riskhanteringsramverk och utveckla mer sofistikerade hållbarhetsmått som ger djupare insikter i miljömässig och social påverkan.
Marknaden kräver engagemang, även om vi inte vet hur regleringarna formas än
Oavsett eventuella juridiska tillbakagångar är det viktigare än någonsin att förbli engagerad i hållbarhet. En stark ESG-strategi förblir en viktig konkurrensfördel, stärker varumärkets rykte, investerarnas förtroende och långsiktig motståndskraft. Medan Omnibus-förslaget signalerar regleringsförändringar, förändrar det inte det faktum att företag verkar i en värld som i allt högre grad drivs av hållbarhetsförväntningar. Företag som förblir proaktiva, flexibla och väl förberedda för framtida regleringar kommer att vara bättre positionerade att navigera i föränderliga efterlevnadslandskap och upprätthålla meningsfull påverkan på lång sikt.
