Den vilda webben och den moderna cyberfronten
Mycket har sagts om den pågående regleringsresa inom EU som går under paraplybegreppet “Digital Decade”, och så här halvvägs in på nämnda decennium kan det vara läge att lyfta blicken och navigera var vi befinner oss i utvecklingsstadiet. Med framväxten av en historisk civilisation som kompass kan vi eventuellt placera var internet av idag befinner sig ur ett kronologiskt helikopterperspektiv.
Vi är vana att se internets utveckling som en konsekvens av individers uppfinningsrikedom och initiativförmåga, där dess oreglerade natur anses vara en förutsättning för dess innovativa kraft. Däremot har ett antal tendenser och händelser i närtid skakat om den gamla sanningen om att nätet mår bäst utan juridisk byråkrati. I takt med att resultaten i demokratiska valprocesser ifrågasatts, samhällsbärande verksamheter satts ur spel och företag vars årsomsättning motsvarar hela kontinenters BNP bygger monopolställningar baserat på digitalt alstrade data om individer har efterfrågan på lag, ordning och allmänt hyfs på internet ökat. Det har nog inte förvånat någon att den mest lyhörda mottagaren av detta rop på regelverk av varit EU:s lagstiftningsförsamling. För att råda bot på den skadliga utvecklingen har vår union inte nöjt sig med en eller ett par rättsakter – den här gången har ambitionen lagts på en helt ny nivå med ett lagstiftningspaket som tar ett helt decennium i anspråk. Där vissa ser tendenser till legislativ hybris ser andra ett absolut nödvändigt uppkavlande av ärmar. För om man är av uppfattningen att det finns något monumentalt fel med hur den uppkopplade världen fungerar idag så ser man heller inga andra alternativ än att ta till de åtgärder som krävs för att bemöta utmaningarna
En näst intill oöverskådlig utmaning är att skaffa sig förståelse över hur djupt och brett man bör reglera det lika enorma som abstrakta informationslandskapet som vår uppkopplade parallella verklighet består av. Utan en tydlig referensram att förhålla sig till är risken överhängande att vi missar målet och reglerar för hårt, för glest eller alldeles för snett. För att ha en måttstock att förhålla oss till kan vi kanske därför spegla webbens uppkomst med framväxten av en fysisk civilisation, då behovet av lagar och förhållningsregler har visat sig lika framstående i sammanhang som utspelar inom stadsmiljöns mötesplatser som i en diskussionstråd online.
Genom åren har internet ofta likställts med vilda västern, typiskt sett i syfte att understryka dess oreglerade natur där företeelser som är förbjudna i världen bortom tangentbordet pågår obehindrat på nätet. Vi kan därför tillfälligt omdefiniera begreppet ”webbhistorik” och ta liknelsen vidare för att se i vilken mån paralleller kan dras mellan det nordamerikanska samhällsbyggets olika faser och cyberrymdens mognadsresa fram till idag.
Ett förtydligande om historisk komplexitet
Det är viktigt att understryka att detta inlägg, på grund av sitt fokus och format, ger en förenklad bild av omfattande och komplexa historiska skeenden. Jämförelserna görs utifrån vissa parallella utvecklingsspår mellan internets framväxt och den nordamerikanska kontinentens koloniala historia. Samtidigt får vi inte glömma att denna historia också innefattar extremt problematiska och smärtsamma kapitel, bland annat hur etableringen av den nya världen skedde på bekostnad av ursprungsbefolkningarnas rättigheter och på en grund av omfattande slavhandel. Denna verklighet är djupt betydelsefull och förtjänar respekt och erkännande, även om den ligger utanför ramen för detta inläggs huvudsakliga fokus.
Once upon a time in the world wide webb
Enligt den populärvetenskapliga mytbildningen handlar berättelsen om den nordamerikanska kontinenten om hur den tämjdes av viljestarka individer som slog sig loss från tyranniets bojor och stegvis strukturerade upp det vilda landskap som ödet förde dem till. En snabbspolning ett par sekler framåt landar oss någonstans kring tiden för Berlinmurens fall, i skarven mellan ett kallt krig och vindar av försiktiga förhoppningar om global fred. Här finner vi även en liten skara särintresserade individer som diskuterade världsåskådningar och intressen på forum inom digitala nätverk. Kanske tillbringade de större delen av dygnet i källarlokaler framför blinkande skärmar. Kanske kände de sig socialt tryggare i digitala miljöer än i fysiska mingelsammanhang. I vår berättelse är de hur som helst den förtrupp som banade väg för den digitala revolutionen eftersom cyberfrontens kraftiga expansion aldrig hade möjliggjorts utan deras entusiasm och uppfinningsrikedom.
De tidiga nybyggarna och internetpionjärerna förenades av den starka frihetslängtan som är så typisk för den vars möjlighet att bestämma villkoren för sitt eget liv är starkt begränsad. På samma sätt som det förmoderna monarkistiska Europa med sitt inneboende inskränkande av politiska och religiösa friheter skapade utvandrarincitament var 80-talets amerikanska techno-hippies, med ideal ärvda direkt från 68-rörelsen, i desperat behov av en idealistisk frizon från kvävande maktstrukturer. Internet, liksom de öppna nordamerikanska vidderna, erbjöd löften om allt det som dessa grupper förvägrats på hemmaplan. Deras behov av utlopp för revolt mötte här en oändlig potential att omforma förutsättningarna för sin tillvaro.
På den nordamerikanska kontinenten tog sig detta uttryck genom en explosion av spridda religiösa sammanslutningar, ett vurmande för det lokala självbestämmandet och en mytbildning om den självförverkligande individen. På liknande sätt skapade även våra cyber-nybyggare sin egen motkultur. Hierarkier skulle bekämpas genom platta strukturer och decentraliserade beslutsprocesser, precis såsom internets själva grundstruktur är uppbyggt. Man kan säga att webbens tekniska arkitektur ger en bild av de tidiga användarnas ideologiska uppfattning, vilket också speglas i nybyggartidens geografiskt spridda bosättningar utan en utpekad centralstyrning.
Vi får däremot inte glömma att även inom frigörelseprocesser finns det allt som oftast en högre makt som man måste böja sig för. Nybyggarna från de brittiska öarna var exempelvis hårt hållna av hemlandets direktiv i frågor som handel och religiösa uttryck. Trots allt handlade exploateringen av den nya världen om att expandera sitt kungarike, inte att grundlägga fria konkurrerande verksamheter. Och för de senare digitala rebellerna innebar deras emigrering online inte att den fysiska världens lagar och regler upphörde, bara att de hade ett försprång att skapa en antietablissemangskultur innan etablissemanget uppfattade vad som pågick. Man kan därför säga att den följande utvecklingen starkt påverkades av dynamiken mellan det nyskapande och det konservativa. Att sådana motsättningar har en tendens att eskalera behöver vi inte söka med ljus och lykta efter för att hitta historiska exempel på.
Expansion och frihetlig manifestation
Man kan påstå att kolonisatörernas målsättning finns inbäddat i tidsålderns benämning, det vill säga den ständiga expansionen av landyta, som med järnfokus riktades mot den oexploaterade, och därmed vilda, västern. Detta utfördes genom en gradvis anpassning och erövring av den nya naturen och uppbyggnaden av sociala och handelsmässiga relationer mellan bosättningar. De enorma avstånden övervanns genom anläggande av grundläggande infrastruktur och kommunikationsvägar där väganläggning och postsystem senare kompletterades med järnvägar och telegraflinjer. Detta var basstrukturer som var absolut nödvändiga för att det enorma och splittrade kontinenten skulle kunna gå ihop för den gemensamma saken att slå sig lös från kolonialmaktens tvingande pekpinnar Tillsammans med en framväxande amerikansk identitet och ett allt större missnöje mot överhögheten ledde detta till den revolution och det frihetskrig som sammanförde ett utspritt folk över spretiga delstater under en gemensam flagg.
Även utvidgningen av de virtuella slätterna bjöd på utmaningar som var tvungna att övervinnas för att säkerställa internetkulturens överlevnad. Ett exempel på ett basalt behov som behövde tillfredsställas var grundläggande användarvänlighet. Tidiga innovationer inom detta område innefattar skapandet av en webbläsare med grafiskt gränssnitt, där navigering och hyperlänkning gjorde webben användningsbar för den stora massa som var avskräckta av de textbaserade gränssnittens svårtillgänglighet. I samma veva populariserades den elektroniska versionen av post, och webbsajter med bredare målgrupper bidrog till en exponentiell ökning av internetanvändare. Även cyberrymden kräver sina rent fysiska resurser för expansion, och 90-talet såg enorma investeringar i servernätverk, kablar och annan hårdvara för att tillgängliggöra det uppkopplade för så många av de ännu ofrälsta som möjligt.
Monopolens och magnaternas tidevarv
Låt oss återkomma till utbyggnaden av järnvägar och telegrafnätverk över kontinenten och hur detta kan likställas med konstruktionen av de sociala medierna inom den digitala tidsåldern. För samtidigt som tågräls stegvis band samman landmassan borrades det även i marken på jakt efter den olja som framtidens modernitet skulle komma att bli så beroende av. Vi har nog alla hört liknelsen om den så kallade ”nya oljan”, det vill säga data i alla dess former, ofta med en särskild betoning på personuppgifter och beteendedata med dess omtumlande inverkan på den globala ekonomin.
Den ekonomiska centraliseringen kring järnvägar och olja respektive data och personuppgifter innebar att de bolag som var tidiga in på respektive fält snabbt fick så stora marknadsmässiga försprång att monopol- eller oligarkliknande ställningar etablerades. Vi hade Union Pacific Railroads som vi nu har Meta medan Standard Oil kontrollerade stora delar av oljeindustrin såsom Google mer eller mindre haft ensamrätt på sökmotortjänster och den massiva mängd beteendedata som detta för med sig.
Det vi kan se är alltså att där det bryts ny mark och gamla regelverk upphävs öppnas möjlighet för de snabbrörliga opportunisterna att kontrollera väldiga andelar av hela marknader. Ofta stannar det inte vid att verksamheterna styrs av anonyma aktiebolag utan bolagens frontfigurer har i regel blivit mer eller mindre synonyma med sina verksamheter. På samma sätt som magnater som oljeindustrins John D. Rockefeller och järnvägarnas Cornelius Vanderbilt blev ikoners vars namn fortfarande bär på stark laddning är Mark Zuckerberg och Jeff Bezos personligheter som på gott och ont kommer inverka på historiebeskrivningen om vår tid.
Guldrusch, bubblor och inbördes kulturkrig
Under mitten till slutet av 1800-talet utspelade sig flera betydande skeenden av enorm historisk vikt runt de nordamerikanska landskapen. En sådan var den så kallade guldrushen i Kalifornien, då upptäckten av guld under några intensiva år lockade stora mängder lycksökare att investera sina besparingar och framtidsförhoppningar på att hacka, gräva och vaska efter det gyllene grundämnet. Ett fåtal kammade hem vinstlotter och gjorde sig förmögenheter, men den stora massan fick vända tillbaka med mer eller mindre tomma fickor för att återigen söka nya försörjningsmöjligheter. Denna utveckling är inte helt olik moderna tjurrusningar inom hypade branscher, såsom den IT-bubbla som blåstes upp under 90-talet för att obönhörligt explodera lagom till det nya milleniet. Även då såg många fler än vad som var realistiskt en möjlighet att kunna bokföra snabba pengar på en nyupptäckt möjlighet – i detta fall att investera i vilket företag som helst vars namn antydde en koppling till internet – på nivåer som gränsade till magiskt tänkande. Det slutgiltiga resultatet blev därefter, med ett fåtal lyckligt lottade som tog de rätta besluten vid rätt tidpunkt, och resten, som inte gjorde det.
En jämförelse som kan göras på det idémässiga planet är den mellan det amerikanska inbördeskriget och det så kallade 'kulturkriget', som till stor del har utspelat sig på de digitala arenorna under det senaste decenniet. Inbördeskriget handlade i korthet om konflikten mellan nord och syd, där den senare ville behålla sin livsstil och det ekonomiska system som till stor del byggde på förekomsten av slavhandel. De progressiva rörelserna i norr kunde inte acceptera att något så omoraliskt skulle få fortsätta i det snabbt moderniserande samhället, vilket ledde till det blodiga krig som avslutade slaveriet med den norra sidan som segrare. I dagens kulturkrig saknas de traditionella slagfälten, men de ideologiska konflikterna mellan konservativa och progressiva speglar de gamla nord-sydliga spänningarna i USA. Även i dagens samhälle har dessa motsättningar ibland lett till våldsamma konfrontationer och tragiska konsekvenser, inklusive dödsfall och allvarliga skador.
När fronten stängdes
År 1890 innebar, både på formella och symboliska plan, ett avslut på vilda västern-epoken. På det formella planet skedde detta på ett nästan övertydligt byråkratiskt sätt när den amerikanska folkräkningsbyrån konstaterade att befolkningstätheten över landmassan nu var så hög att det inte längre fanns någon ”front” att upptäcka och erövra. Kontinenten var därmed kuvad, och invånarna fick ompröva den nationella självbilden, från den rastlösa äventyraren till den mer bekväma hemmasittaren. Nybyggaren hade slutligen färdigställt sitt hem – eventuellt kvarstod endast slutbesiktning och finjusteringar.
På det symboliska planet markerades detta årtal av flera viktiga händelser som satte fingret på att USA gick in i en ny era. En sådan händelse var stiftandet av Sherman Antitrust Act, en lag som riktade sig mot de ovan nämnda monopolistiska bolagen i syfte att jämna spelplanen och främja konkurrens. Därmed lades en grundsten för den konkurrensutsatta marknadsekonomi som landet senare skulle bli så förknippad med.
Slutet på den digitala nybyggareran
Utifrån vilda västern-analogin som navigationskarta skulle vi även kunna föreslå att vi idag befinner oss i slutskedet av internets nybyggarepok. Den grundläggande infrastrukturen är sedan länge satt och människor från hela världen har flockats ut i den uppkopplade världen för frihet och nya möjligheter, numer med hjälp av bredband och optisk fiber till skillnad dåtidens fartyg som skeppade emigranter tvärs över Atlanten. Vi har gått igenom stadier av juridiska gråzoner och otydliga förhållningsregler till ett brett omfattande regelverk med sikte på områden som yttrandefrihet, upphovsrätt och personuppgiftsbehandlingar. Individer har mötts i digitala forum och bildat egna sammanslutningar och nätverk, och längs vägen skapat helt nya kulturella sammanhang. Grupper och individer har även gått på kollissionskurs över skilda livsåskådningar inom samma forum och i sina värsta stunder fördjupat klyftor och slitit upp avstånd mellan varandra som gett upphov till sammandrabbningar i den fysiska världen.
EU:s lagstiftare har, som vi har konstaterat, inte lidit av skrivkramp på senare år. En vinkel på utformandet av The Digital Decade är att se det som en ansats för att nå fram till den moderna motsvarigheten till den tid då västerns front stängde. Det finns sedan tidigare regler för behandling av personuppgifter och numer ska människan även skyddas mot allt för smarta maskiner med hjälp av en AI-förordning. Monopol ska motarbetas och konkurrens främjas med stöd av en förordning om digitala marknader, och digitala aktörers potential att skapa negativa samhällseffekter genom desinformation ska stävjas med en förordning om digitala tjänster. För att alla ska kunna skörda frukterna av de insikter som går att utvinna från det världshav av data som alstras i den uppkopplade miljön har en så kallad dataakt utfärdats. För att vi ska våga lita på att den viktiga information som hanteras inom de verksamheter och institutioner som vi är beroende av är skyddat innehåller lagstiftningspaketet ett antal lagar som syftar till att ställa höga krav på cyber- och informationssäkerhet, såsom NIS 2-direktivet, Cyberresiliensförordningen och DORA.
När allt detta plus ett antal ytterligare förordningar och direktiv har hunnit ge verkan i den verkliga världen kanske vi kan se det som ett symboliskt avslut på internets egen nybyggarera? Om inte annat för att skapa oss en tydlig målbild av vilken värld vi vill leva i, om den så är fysisk eller digital. För hur man än vill beskriva uppkopplingens första årtionden så kan ingen påstå att utvecklingen har skett i harmoni utan ideologiska kollisioner, omdefinierade verklighetsbegrepp och utmanande av demokratiska grundvärderingar. Med risk för viss överoptimistisk naivitet avslutas det här inlägget med en förhoppning om att nuvarande årtionde kommer medföra en nylagd virtuell grund att bygga vidare ett öppet, sansat och i all väsentlighet mindre vilt och mer civiliserat internet.
