Sprängningarna mot Nord Stream visar på svårigheten att skydda säkerhetskänslig verksamhet på havsbotten
Säkerhetsskyddslagen syftar till att säkerställa att myndigheter, företag, kommuner m.fl. som bedriver säkerhetskänslig verksamhet har ett adekvat säkerhetsskydd. I detta blogginlägg resonerar jag kring vilka hoten som verksamheterna ska skydda sig emot är och ställer mig frågan om det ens är praktiskt möjligt att i alla lägen skydda säkerhetskänslig infrastruktur.
Man kan grovt kategorisera säkerhetshoten som säkerhetsskyddslagen ska skydda emot i de antagonistiska hoten terrorism, kriminalitet, subversion, sabotage och främmande underrättelseverksamhet.
Genom säkerhetsskyddsanalysen tar verksamhetsutövaren fram en konsekvensbeskrivning kopplat till vad följderna skulle bli om något av de antagonistiska hoten skulle realiseras mot den egna verksamheten. Konsekvensbeskrivningen ger i sin tur en inriktning för vilka säkerhetsskyddsåtgärder som behöver vidtas för att förhindra att det kan inträffa. Säkerhetsskyddsåtgärderna ska sedan ”överlappa” varandra inom områdena informationssäkerhet, fysisk säkerhet och personalsäkerhet för att ge ett så adekvat skydd som möjligt.
Fler verksamheter lyder numera under säkerhetsskyddslagen. Ett angrepp på sådan verksamhet får direkta eller indirekta konsekvenser för Sveriges säkerhet. De hot verksamheterna riskerar att utsättas för blir mer och mer komplexa och säkerhetsskyddsåtgärderna behöver därför också ständigt följa med i utvecklingen.
Delar av den kritiska försörjningen till samhället, ofta med förbindelser till andra länder, sker genom dragningar under vattnet. Det handlar exempelvis om elkablar, internetkablar och rörledningar. Den 26 september 2022 inträffade något som experter förklarar som explosioner, därefter har gas från naturgasledningen Nord Stream läckt från minst fyra ställen, varav två i svensk ekonomisk zon. I Sverige bedriver Säkerhetspolisen en förundersökning med brottsrubriceringen grovt sabotage. Efter brottsplatsundersökning i början av oktober har Säkerhetspolisen bekräftat att det har skett sprängningar mot såväl Nord Stream 1 och 2 i svensk ekonomisk zon och misstanken om grovt sabotage har stärkts.
Attacken mot Nord Stream visar inte bara på sårbarheten hos dessa typer av anläggningar, utan också på att såväl avsikt som förmåga att genomföra liknande attacker finns. Frågetecknen kring hur det gick till är många och teorierna berör allt från attackdykare till fjärrstyrd undervattensfarkost, men frågan är om vi någonsin kommer att få reda på hur det gick till. Syftet med sabotage i “gråzon” är själva förnekelsebarheten. Det ska vara svårt att koppla angreppet till en stat, organisation eller aktör. Och den stora frågan nu är vad händelserna vid Nord Stream innebär för andra verksamheter.
Efter detta gick Norge snabbt ut med att de skulle förstärka skyddet kring sina havsbaserade anläggningar och det har i svensk media rapporterats om att ägarna till de största internetkablarna hemlighåller information om hur de är dragna för att på så sätt undvika sabotage. Men hur ska säkerhetskänsliga verksamheter egentligen kunna skydda sig mot liknande attacker och finns det kostnadseffektiva säkerhetsskyddsåtgärder? Vi vet att det finns både aktiv och passiv sonar för att indikera undervattensverksamhet, men vad hjälper det mot en fjärrstyrd undervattensfarkost som har möjlighet att placera sprängmedel direkt på eller i närheten av en anläggning, alternativt kanske även “själv” kan spränga sig?
Mot bakgrund av sprängningarna vid Nord Stream, kommer sannolikt aktörer behöva se över skyddet av sina kritiska “anslutningar” som går under vattnet, samt hur information om dem och deras placering hanteras. Även inför framtida projekt behöver man se över möjliga säkerhetsskyddsåtgärder för att förhindra liknande händelser som inträffat med Nord Stream.
Vem vet – kanske är det dags för Sverige att starta upp sin “hemliga” sälstation på Gålö igen, som
hade till uppgift att träna sälar att hjälpa marinen? Skulle ett nytt uppdrag för sälarna kunna bli att patrullera längs med undervattensförbindelser? Den enda begränsningen är fantasin och tillgången på sälar.
