Kravanalytikern och UXaren: hur ska vi jobba tillsammans?

I mitt senaste projekt jobbade jag som kravanalytiker i ett stort agilt team tillsammans med ett gäng utvecklare, testare och UXare. Vi alla var nya i teamet och vi alla var lite osäkra på våra olika ansvarsområden. Framför allt mellan mig som Business Analyst (BA) och UX. Var går egentligen gränsen mellan vad en BA hämtar in för krav och vad en UXare hämtar in för krav? Visst känns det ibland som om rollerna överlappar varandra?

Jag har lagt många timmar på att fundera kring likheter och skillnader mellan en kravares och UXares arbetsuppgifter. Efter lite research har jag hittat en uppsjö av olika artiklar och blogginlägg. Det verkar alltså som att den utmaningen vi hade i mitt projekt återfinns på flera andra arbetsplatser runt om i världen. Kanske känner du också igen dig?

BA vs UX

En kravanalytiker är fokuserad på verksamheten, de är intresserade av verksamhetens krav och förlitar sig på kunskap från verksamheten för att lösa verksamhetens problem och utmaningar.

En UXare måste såklart också utgå från verksamhetens krav, men har huvudfokus på användaren. Det är från ett människocentrerat perspektiv och designtänk som de angriper för att lösa användarens problem.

Med denna definiering ser rollerna helt plötsligt ganska olika ut, även om vi nyss kom fram till motsatsen. Det är olika utgångspunkter som används när man samlar in krav och designar systemet beroende på om man är BA eller UX.

Teoriboken funkar bara i teorin, hur gör man i praktiken?

I mitt senaste projekt arbetade vi med ett internt system, vilket gjorde att användarna var från verksamheten. Gränsen mellan mitt ansvar som BA och UXarens ansvar blev väldigt suddigt. Så hur gör man då i praktiken? Jag tror inte att det finns en universallösning, utan varje organisation och team måste bestämma själv vad som funkar för dom. Grovt uppdelat finns det två olika metoder på hur man kan gå till väga:

• Antingen arbetar kravanalytikern och UX i ett tätt samarbete och kanske till och med är tillsammans och driver möten gemensamt. Fördelen med denna metod är att bägge rollerna har tillgång till samma information, medan nackdelen är att det kan upplevas onödigt och tidskrävande för båda parter att vara med på samma möten hela tiden.

• Den andra utgångspunkten är mer uppdelad. UXaren fokuserar på användaren och när hen behöver verksamhetsinformation frågar UXaren kravanalytikern som får presentera verksamhetens perspektiv. Nyttan med det är att det frigör tid från båda att fokusera på sina olika delar, medan nackdelen är att UX måste förlita sig på kravarens information. Det kan bli en flaskhals om UX återkommande måste få informationen som kravaren har, och det kan lätt bli att man arbetar i silos – vilket man ju inte vill i en agil värld.

Ifrågasätt varför ni jobbar som ni jobbar

I mitt förra projekt sa både UX och BA ifrån efter ett tag, vi arbetade i silos och ingen av oss tyckte att samarbetet var optimalt. Genom att vi båda ifrågasatte vårt arbetssätt kunde vi initiera en diskussion, som tog oss närmare förbättring. Vi kartlagde hela kravprocessen utifrån bådas perspektiv, identifierade likheter och skillnader och till slut enades om en arbetsprocess med både gemensamma och enskilda ansvar.

Man måste våga ifrågasätta det som inte fungera för att förändring ska kunna ske. Men ofta är det svårt, det är ju ganska jobbigt att vara den personen som startar en debatt som andra kanske inte visste fanns eller håller med om. Att vara den personen som Utmanar Status Quo. På Kravdagen den 13e Oktober 2022 är temat just Utmana Status Quo, så om du vill veta mer och få handfasta tips, se till att läsa mer och boka din plats här!