Alla har vi väl handlat i en affär där man scannar in varorna och betalar själv. Inte med en sån handscanner man har med sig, utan vid kassorna. Jag har stött på två system och de är väldigt olika, båda med sina egna brister.
Det här systemet gillar jag bäst:
Det finns dock en sak jag irriterat mig på hela tiden. Det första man gör är att välja hur många kassar man ska ha. Tankefelet är lätt att förstå, man tar ju kassen först. Men det är svårt att veta innan man packat klart hur många kassar det blir. Det känns som att de som utvecklat systemet aldrig låtit någon låtsashandla med hjälp av en prototyp, för då skulle de ganska snabbt märka just det här.
Istället har de nu låtit miljoner kunder under ett år prova systemet och tro det eller ej – igår när jag handlade hade frågan om antal kassar flyttats till slutet.
Det här är det andra systemet jag använt:
Det verkar knappt genomtänkt alls. Jag kan verkligen inte tro att de tänkt igenom användningsfall utan bara slängt ur sig funktionalitet från bilden de har i huvudet av att handla.
Här ska man hänga kassen över en tryckkänslig platta. När man scannat varan ska man lägga den i kassen och den tryckkänsliga plattan känner av att varan packats. Trycker man inte ner grejerna nog hårt i kassen frågar systemet om man verkligen inte vill packa den varan. Varför systemet behöver veta om man packar sin vara eller inte förstår jag inte alls. Vad ska det med den infon till? Det kan ju knappast handla om stöld heller, jag stoppar väl inte på mig en vara efter att jag scannat in den?
Dessutom, i det här systemet scannar man in även kassarna. Det löser förvisso problemet med antalet kassar, men det skapar istället ett annat. Även kassen ska packas tror systemet, så när man scannat den och hängt upp den kommer frågan ”Vill du inte packa den här varan?”. I vadå, liksom?
I en affär som haft det första systemet gick allt vägen och jag gick mot utgången, bara för att stoppas av spärrar. På spärrarna står det ”Scanna kvittot för att öppna spärren”. Någon relativt ogenomtänkt stöldstoppare antar jag. Men när jag kommer till spärrarna och får informationen om kvittot har jag knycklat ihop och slängt det för länge, länge sen. Informationen borde stå först av allt. ”SPARA KVITTOT – DU BEHÖVER DET FÖR UTPASSERING”.
Det här är ett ganska klassiskt tankefel. Man tänker att det ju är vid spärrarna som kvittot behövs så då skriver vi informationen där, fast det inte är då man behöver den. Samma fenomen som att folk sätter upp ”Glöm inte att släcka lyset”-lappar precis vid lysknappen. Tittar man vid lysknappen på väg ut kommer man nog ihåg ändå. Sätt den på dörren istället. Eller som när mjölken tar slut i kaffemaskinen (där mjölken finns i en sidobehållare) och någon sätter lappen ”mjölk slut” på mjölkbehållaren istället för vid knappen på kaffemaskinen där det står ”mjölk”.
Det är så enkla scenarion ibland, de mest självklara och ändå har ingen som utvecklat systemet tänkt på det. Så för att avsluta bjuder jag på en länk till en klassiker om användningsfall - Writing Effective Use Cases
/Staffan Melin, Require AB