Bara en simpel kravare?
I höstas i pausen på en konferens började jag prata med några kravanalytiker. Det var äldre herrar som alla kom från ett större bolag. När jag berättade att även jag jobbar med krav blev de förskräckta. Hur kan jag som ung välja en så mossig bana? Varför skulle en person som läst en civilingenjörsutbildning välja att arbeta med något på en så låg nivå? Hela världen är ju öppen! Möjligheterna är oändliga! Så varför?
Jag har många gånger funderat över varför de resonerade så annorlunda jämfört med hur jag resonerar. Vad är det som gett dem den bilden?
Inom vissa företag verkar personer som jobbar med krav ses lite som en slasktratt. Eftersom ingen förstår riktigt vad de gör får de lätt en del arbetsuppgifter som egentligen inte hör till rollen. Det är väl lika bra att kravarna jobbar med support, de kan ju ändå lösningarna så himla bra? Är det inte enklast om kravarna skriver användarmanualerna, de vet ju vad som är tänkt? Kan inte kravarna även tömma diskmaskinen när de ändå är igång?
På andra företag verkar krav ha klämts mellan beställare och utvecklingsteam. Med metoder som scrum har utvecklarnas ansvar förtydligats, och delar som kanske förut låg på kravhanterare hamnar plötsligt hos utvecklarna. Och behovet behöver väl inte utredas, beställaren vet ju vad man vill ha? Plötsligt finns det inte så mycket kvar däremellan. Vilka möjligheter finns det då?
Eller så är kravaren någon som tar fram en lösning utifrån krav som är just krav, och inte behov. Där någon har bestämt att det ska se ut på ett visst sätt utan att ha funderat på varför eller om det ens uppfyller något behov. Kreativt? Nja. Hög status? Inte direkt.
Att jobba med kravhantering är roligt. Att utifrån en diffus idé i någons huvud försöka omvandla den till något tydligt, förståeligt och konkret är utmanande. Omväxlingen är stor; inga huvuden är likadana och kontexten förändras ständigt. Det finns ingen enkel mall som fungerar i alla lägen, utan med flexibilitet och list får man försöka hitta en väg som fungerar i just det läget. Ofta är det inte heller bara en idé i ett huvud, utan massor av olika idéer i olika huvuden, även om huvudena säger att de har en gemensam bild.
Det som gör kravhantering så roligt bidrar nog också till varför omgivningen har så svårt att förstå vad exakt det är vi gör. Vilket dilemma! Så, vad kan vi göra för att öka kunskapen om vad vi egentligen gör? Om nyttan av vårt arbete? Om vad vi kan bidra med för att göra det där projektet så himla lyckat? Jag tror att vi måste arbeta med den frågan varje dag. Kanske en dag i framtiden är kravhanterare en av de mest åtråvärda positionerna bland studenter. Men innan det behöver vi arbeta på att ändra bilden av kravhantering. För det ger ju faktiskt oändliga möjligheter.
/Sandra Ekman, Require AB