Varför sånt fokus på funktionella krav?

Det finns idag ett otroligt fokus på funktioner hos de flesta utvecklande företag. De funktionella kraven tar nästan all tid, trots att det faktiskt inte är funktioner som gör produkten konkurrenskraftig, åtminstone inte till största delen. Alla grävskopor kan gräva. Det som skapar konkurrensfördel är hur bra den gräver, till vilken kostnad, bränsleåtgång och så vidare.

Trots det är fokus är så stenhårt inriktat på funktioner att de krav som inte är funktionella krav kallas i litteraturen för de ”icke funktionella kraven”. Det beskriver alltså bara vad de inte är? De får inte ens ett eget namn. Det är de funktionella kraven – och så de där som inte är det.

När så de ”icke funktionella kraven” skrivs blir det bara slarv. Bättre användarvänlighet, högre säkerhet, högre prestanda. Ord som egentligen inte betyder någonting. Varför är det så ovanligt att kvantifiera, det vill säga sätta siffror, på sina ”icke funktionella krav”? Och kan vi inte börja kalla dem för kvalitetskrav istället?

Jag tror att kvantifierade krav undviks av av två orsaker:

1. Det går fortare att komma överens om att något ska ha ”bättre användarvänlighet” än att faktiskt reda ut vad det innebär. På så sätt kommer man igång med det som många ingenjörer ser som ”det värdeskapande arbetet”, nämligen att konstruera lösningar. Det är lätt att vara överens om ord som egentligen inte betyder någonting.
2. Sätter man en siffra på något har man satt en nivå som man faktiskt säger att man ska leverera. Det betyder också att man just tagit på sig ansvar. Och ansvar är obehagligt. Särskilt om man enkelt kan undvika det genom att gömma sig bakom fluffiga ord.

Men är det inte att kunna göra kvalitativa bedömningar om nivåer som är det verkliga ingenjörsarbetet? Det är här experterna borde glänsa, det är här vi kan skapa konkurrensfördelar. Att fokusera på kvantifierade kvalitetskrav är ett stort steg i riktning mot en mer värdeskapande kravhanteringsprocess.

/Staffan Melin, Require AB