Tillgänglighetsgranskningar är högst aktuellt när det gäller utveckling av digitala tjänster och produkter. Att utveckla för ett likvärdigt användande för alla är något som vi på Knowit Experience alltid strävar efter. Ett steg för att skapa förståelse och samla insikter kan vara att sätta sig in i en annan situation än vad man är van vid. Detta var något som vi som arbetar med UX var med om nyligen. En kväll där sinnen förstärktes och en rad nya perspektiv upptäcktes, vilket vi tar oss vidare in i vårt designarbete för att skapa tillgängliga tjänster.
Vi på Knowit Experience Stockholm som arbetar med UX besökte Svartklubben i Stockholm. Svartklubbens koncept är att skapa en upplevelse med mat och musik, i totalt mörker. När du stängt av din mobil, meddelat ditt namn till servitören och ställt dig på rad med ditt sällskap leds du in i ett kolsvart mörker. Du hör andra sällskap som redan slagit sig ned. Du leds till din plats och slår dig ned, sakta och helt ovetandes om hur din omgivning är.
Kvällen fortsätter med en trerätters middag, omedveten om vad det är som ska förtäras eller vad kvällen kommer bestå av. Som en del av kvällens underhållning varieras måltiden med sång av servitörerna som är synskadade. Ägaren berättar sin livshistoria, fylld med både med och motgångar. Det fanns ett genomgående budskap i både talen och sångtexterna. Efter tre timmar i mörker leds du åter ut till entrén, men en ganska underlig känsla i kroppen.
Att få äta en trerätters måltid i totalt mörker var en upplevelse i sig. Det är förvånande hur fort det går att anpassa sig till situationen. Vid samtal med de som satt runt omkring försvann tanken på att vi faktiskt satt i totalt mörker.
Hur man agerar i ett första skede vid en sådan här kväll är definitivt olika. En del började direkt lokalisera sin omgivning med hjälp av händerna. Andra tog in mörkret och försökte att finna någon slags ro och lugn. Att inte få veta eller se vad det är som ska förtäras tillhör inte det vanliga för någon av oss. Det fanns ett obehag från flera håll av att inte ha klart för sig vad det är som ligger på tallriken. Vi upplevde att tid och rum rubbades från vår uppfattning. Detta gjorde att det inte gick att uppfatta om det hade gått en timme eller 10 minuter.
I kommunikationssammanhang förlitar man sig mycket på andras kroppsspråk och minspel. Detta ledde till att många böjde sig fram när man pratade, för att vara säker på att informationen nådde fram.
Tillsammans med arbetssättet kring tillgänglighet och dessa insikter som besöket gav oss är förhoppningen att det följer med i det naturliga tänket kring design och utformning av digitala tjänster.