Vanligtvis när jag skriver en bloggpost utgår jag från en tydlig fundering. Som blir en rubrik. Som blir en text. Så inte denna gång. Nu har jag ostyriga tankar om beslutsfattande parat med organisering parat med fågelflockar - och sen lyssnade jag på en podd och därifrån inspireras jag till ’arskap’. Jag börjar där, men är osäker på om jag kommer att kunna hålla ihop tankarna till sista raden.
Om ledarskap och följarskap. Om beslutsfattande.
I podden Chefssnack intervjuas Erik Ringertz, VD på Netlight av Svante Randlert, bland annat författare av boken Drömarbetsgivaren. Erik Ringertz talar om ledarskap och det oundvikligt sammanhängande följarskap (tid 05:20 mfl ställen). Och sen om beslutsfattande (tid 45:27). Jag tyder och utvecklar Ringertz uppfattningar till att:
>>> Ledarskap och följarskap är symbiotiskt. Man kan inte vara ledare om man inte har följare. Och man kan inte vara följare utan ledare. Och det blir ju trivialt om man tänker parad och tamburmajor, men väldigt mycket mer spännande om man tänker självledarskap, självorganisering och emergens. Denna interaktion då individer ständigt alternerar mellan ledarskap och följarskap är ’arskap’. Min påkomna term arskap betecknar därmed samspelet, interaktionen, samverkan, symbiosen mellan ledarskap och följarskap (och termen kommer förstås i den gemensamma slutordalydelsen som båda innehåller ’arskap’), där individer ömsom är ledare, ömsom följare, ömsom både-och, ständigt skiftande. Som följer vissa mönster och regler (mer om det nedan).
Poängen är att den dualistiska uppdelningen av individer i antingen ledare eller medarbetare är en förledande förenkling (och en förenkling som är väldigt lätt att hamna i en typisk hierarkisk organisation) som inte speglar hur det faktiskt fungerar i moderna organisationer. Alla medarbetare borde kategoriseras som ledare och följare. Ledarskapsutbildningar för vissa leder till uppdelning. Alla medarbetare borde gå ledarskapsutbildningar - som hos Netlight. Och alla borde gå följarskapsutbildningar för den delen också (och här går associationen till Philips Runstens uppfattningar kring diskretionärt beteende).
>>> Beslutsfattande utgår från att acceptera situationen, inte att älta den. Beslutsfattande enligt Ringertz är agerande bestående av en ständig kedja av beslut och handling. Med fokus på handling blir inte beslutet så viktigt. Och med korta cykler blir den (osunda) fixering på rätt eller fel beslut ovidkommande. Viktigare blir rörelsen, aktiviteten och lärandet. Beslutsfattande blir i praktiken synonymt med snabb feedbackloop. Ständigt pågående. Och inte dedikerat till vissa positioner utan sker i de beslutsfrågor som finns inom räckhåll för den egna senioriteten. Och i tillägg lägger Ringertz betoning på närvaro i beslutsfattande i motsats till beslut som tas på tidsmässig- och rumslig distans från den ständiga kedjan av beslut och handling. Är man där och då, då är man beslutsfattare. Och detta är inte knutet till någon specifik roll som ledare eller chef.
Hur funkar ’arskap’ i en fågelflock?
Detta är jag tyvärr ingen expert på, men skulle gärna bli. I boken Beyond budgeting av Knut Fahlén hämtar jag följande (s 99-100):
Det kan i sammanhanget vara intressant att se hur stararna gör i sin flykt undan rovfåglar. Regel nummer ett är separation och självständighet, där varje enskild stare styr för att undvika undanträngning av andra fåglar i flocken - det gäller att hålla avstånd i sida till de som är närmast. Regel nummer två är att styra mot flockens genomsnittliga riktning, så att alla är på väg åt samma håll. Regel nummer tre är att röra sig mot den genomsnittliga positionen (mitten av massan) för fåglarna i flocken.*
(*Fahlen har i sin tur hämtat detta från Nick Obolensky, Complex Adaptive Leadership, 2014.)
I tillägg finns det forskning som menar att den enskilda fågeln också strävar efter en optimal ljusdensitet i flocken – som ytterligare en förklaringsmekanism till flockens rörelsemönster.
Jag kan tycka att det är meningslöst att tala om ledarskap eller följarskap hos enskilda fåglar i en fågelsvärm. Uppenbarligen gör alla fåglar både-och hela tiden. Det är ’arskap’. Och beslutsfattande sker hela tiden i mycket korta cykler eftersom flocken är i ständig rörelse och i ständig omformning. Och beslutsfattandet går knappast att särskilja från ledarskap och följarskap. Allt blir ett ’arskap’.
Vad vill jag ha sagt?
Det är som rubriken antyder inte helt klart för mig - men jag tror jag ute efter att förstå de principer och regler som styr självorganisering. Som framskymtar hos Netlight, i kombon av dels snabba beslutsloopar som angår de närvarande som beslutet ligger inom räckhåll för, dels att det enskilda beslutet ’knuffar igång’ ledarskap hos vissa individer, följarskap hos andra och både ledarskap och följarskap hos vissa. I nästa beslutsloop blir det hela havet stormar, nytt ledarskap, följarskap, ’arskap’. Igen och igen.
’Arskap’ tycks vara kaotiskt, men jag upplever å andra sidan inte fågelflocken som kaotisk. Och Ringertz Netlight är en dröm av kreativitet och lönsamhet, vilket knappast är ett resultat av kaos. För ’arskap’ innehåller principer och regler, på motsvarade sätt som fågelflockens emergens har regler. Den moderna, typ Netlight, organisationen har principer och regler som ger väl fungerande ’arskap’. Principer och regler som i mångt och mycket håller på att upptäckas. Tycker att Erik Ringertz ger viktiga ledtrådar i detta upptäckande. ’Arskap’, snabbt beslutsfattande ledarföljarskap, är intressanta pusselbitar.
Tack för att du läst hit. Om du är mer intresserad av ämnet är du varmt välkommen till vårt frukostseminarium i Stockholm den 16 maj. Vi kommer diskutera hur bland annat arskap kan påverka snabbheten i en organisation.
Här kan du läsa mer om frukostseminariet och anmäla dig.
Kontakta mig gärna för en fortsatt diskussion. Det gör du enklast på LinkedIn, mailar niklas.angmyr@knowit.se eller ringer mig på 0733-904079.