Självledarskap, NATO, försvarsindustri, innovation, framtid, besök av Micael Bydén och diplomering. Vi marscherade in i rummet - samma rum där vi har hållit position tidigare. Agendan är satt, kaffekoppen är fylld till max. Sista passet, uppställning och jag gör mig redo för min sista rapportering!
Till att börja med, självledarskap är inte en teori, det är en disciplin. Ett område som alltid är i tjänst. Det är att ta ansvar, hålla kursen och agera utan att vänta på order. Det är din personliga stridsplan för att leverera. Vi diskuterade och trattade ner vad ett aktivt medarbetarskap är och vad det betyder i praktiken.
Organisationskultur är arbetsplatsens stridsmoral. Det är de oskrivna reglerna, värderingarna och vanorna som styr hur vi agerar. En stark kultur är som en vältränad trupp, samspelt, motiverad och redo för uppdraget. En svag kultur är som en splittrad styrka otydlig, ineffektiv och sårbar. Ledarskap är befälhavaren som sätter riktningen. En bra ledare visar vägen, bygger tillit och håller disciplinen. Ledarskapet formar kulturen, precis som en kapten formar sitt kompani. Samspelet mellan kultur och ledarskap avgör slagfältet.
Organisationskultur är styrkan i leden och ledarskap är befälet som håller de samlade. När båda fungerar väl blir arbetsplatsen en väl koordinerad styrka som klarar alla uppdrag. Oavsett om det handlar om att vinna marknadsandelar, utveckla innovationer eller skapa en trygg arbetsmiljö. Kort sagt: utan kultur, ingen moral och utan ledarskap, ingen riktning. Tillsammans skapar de seger!
Bakom varje soldat, varje fordon och varje uppdrag finns en osynlig kraft - tekniken. Militärteknik och materialteknik är inte bara fina ord, de är ryggraden i ett modern försvar. Utan dem? Då är vi bara en grupp med bra kondition och en riktigt dålig chans.
Militärteknik är allt som ger oss övertag på slagfältet. Det är hjärnan bakom musklerna. Här snackar vi om vapensystem, radar, kommunikation, cyberförsvar och drönare som gör jobbet snabbare än du hinner säga ”kontakt”.
Exempel på arsenal:
Materialteknik är din rustning, din livförsäkring och din uthållighet i ett paket. Det handlar om att skapa material som klarar allt - hetta, kyla, slag och korrosion. Kort sagt, det är skillnaden mellan att komma hem och att bli historia.
Exempel på skydd:
NATO är inte bara en allians, det är vår gemensamma stridsledning, vår sköld och vår smedja. När hoten växer, växer NATO med dem. Från cyberattacker till sabotage på havsbotten. Från drönarsvärmar till hypersoniska vapen. NATO är där för att hålla linjen.
Ett angrepp mot en är ett angrepp mot alla. Men NATO gör mer än att stå redo - de förebygger kriser, bygger partnerskap och ser till att våra styrkor kan slåss sida vid sida, med samma standarder och samma kraft. Tänk dig en stor internationell pluton där alla soldater står axel mot axel. Det är NATO i ett nötskal - en försvarsallians där 32 länder har lovat - att om någon blir attackerad så rycker alla in. Det är som att ha världens största kompisgäng fast med stridsflyg, hangarfartyg och cyberförsvar.
NATO är ingen vapentillverkare - de är dirigenten som får orkestern att spela i takt. De samordnar upphandlingar, driver innovation och ser till att vi har ammunition, reservdelar och teknik när det gäller. Artikel 5 är hjärtat, ”Rör du en av oss, rör du oss alla”. Det är kollektivt försvar på riktigt.
NATO övar tillsammans, från snöiga övningar i Norge till cyberförsvar i Bryssel. Planerar försvar så att alla system, vapen och soldater kan jobba ihop. Hanterar kriser vare sig det är en konflikt, naturkatastrof eller en hackerattack. NATO finns för att skapa trygghet. När länder samarbetar militärt minskar risken för krig. Det är som att ha en stark sköld runt Nordatlanten.
Kort sagt; NATO är inte bara en försvarsallians - det är vår gemensamma verkstad för säkerhet och innovation. När hoten blir smartare, blir vi smartare. När slagfältet försämras, förändras vi snabbare.
Från KA-värnpliktig till General. Bydén har alltid siktat högt, bokstavligen, och utbildade sig till stridspilot på flygvapnets krigsflygskola i Ljungbyhed och tog Sverige under sina vingar när han bland annat flög Saab 37 viggen. Med chefsbefattning inom helikopterflottilj och flygskola jobbade Micael sig uppåt i rankerna med en målmedvetenhet som en drill-sergeant i solblänkande boots. Och 2015 uttalade han de ödesmättade orden på ett ungefär, ”jag tar befälet”, när han blev ÖB. Bydén har även ett förflutet med tjänstgöring utomlands, och en insats i Afghanistan under ISAF, för att nämna lite.
Under hans tid vid rodret skruvades både rustning och ambitionsnivå upp med nya säkerhetsutmaningar, försvarsreformer, NATO-inträde och en målmedveten omstrukturering. Det var, om man får säga det med lite militär överdrift, ett byte från civila loafers till att klä sig i full fältutrustning. I en tid då stormarna blåste över Europas säkerhetspolitik, var Bydén tydlig - försvar kräver beredskap. Han har offentligt sagt att Sverige måste förbereda sig för krig, inte för att vi ska gå i strid imorgon men för att vi inte längre kan vara naivt bekväma.
Trots all militär tyngd - bakom generalens ansikte finns en människa och han har sagt att Försvarsmakten och personalen ibland kändes ”nästan som familj”. Fyrtio år i uniform har satt sina spår men också gett rutin, erfarenhet, och ett lugn som en befälhavare som inte kastar granater vid minsta lilla utan planerar med is i blicken men med en tydlig och varm hand. För det var så han visade vägen, varm och god kommunikation, tydlig, auktoritativ, strategisk och pedagogisk. När han talade så lyssnade man.
Sammanfattningsvis kan man säga att Micael Bydén marscherat rakt in i historieböckerna som en av de centrala gestalterna bakom Sveriges inträde i Nato med rak rygg, klar röst och fler tjänstgöringsår än en värnpliktig har ursäkter. Med militärisk precision och en orubblig tro på att ett starkt försvar ger ett tryggt Sverige, har han lett arbetet framåt som en general som både kan peka med hela handen och samtidigt hålla humöret på grönt. Oavsett vad framtiden bjuder på kommer Bydéns insats stå kvar som en strategisk milstolpe i Sveriges säkerhetspolitiska historia, ungefär lika stadig som hans kängor.
Och med det rundar jag av min höst med Ny i försvarssektorn. Jag har drillats i allt från svenskt militärt försvar, säkerhetsskydd, armén, marinen och flygvapnets uppdrag, till IT-säkerhet, militära system, ledningsstöd, sambandssystem, självledarskap, Nato och försvarsindustrin och allt däremellan. Jag har grottat ner mig, läst på, reflekterat och fyllt ryggsäcken med kunskap, så tung att den nästan krävde egen fotsoldat för transport.
Visst, jag var grön på det här innan utbildningen, men idag betyder 'grönt' något helt annat - inte naivitet, utan arméns färg, full av lärdom, disciplin, och om jag får säga det själv, en touch av stridsvana. Så här står jag nu, redo, utrustad och kanske till och med lite farlig… i kunskapens tjänst, med livets första diplom kopplat till ämnet!
Jag rullar tillbaka till basen, håll kursen och var på alerten tills vi ses igen!
Vill du läsa alla blogginlägg:
Utbildningstillfälle 1: Det svenska försvaret
Utbildningstillfälle 2: Armén, marinen och flygvapnet
Utbildningstillfälle 3: Makt, materiel och metodik
Utbildningstillfälle 4: Samband, sensorer och navigation
Utbildningstillfälle 5: Svenska försvarets plattformar