Tillgången till data har beskrivits som vår tids guld och i en ny värld präglad av krig och konflikt har data även kommit att kallas ”krigets ammunition”. Vi är mestadels vana vid att tänka på dataskydd som en fråga för fredstid, reglerad av lagar och förordningar så som bland annat GDPR. Men i en tid där kriget rasar ställs frågan på sin spets: hur skyddas våra personuppgifter vid en väpnad konflikt och varför behöver vi bry oss om att rusta vårt dataskydd? I detta blogginlägg går folkrätts- och dataskyddsjuristen Kristin Haselhofer in på aspekten av dataskydd i krig och kris och ger en introduktion till nya aspekter av integritetens betydelse.
Frågan är inte teoretisk. I pågående väpnade konflikter så finns flera exempel på hur personuppgifter och ny teknik kombineras och används som en del av den militära krigföringen. I Ukraina så har det rapporterats om att civila tvingats lämna ifrån sig biometrisk data i form av fingeravtryck samt tvingats genomgå telefontömning i så kallade filtreringsläger där Ryssland samlat in stora mängder persondata för oklara syften. Det finns också exempel från andra väpnade konflikter där stora mängder data samlas in från civilbefolkningen och används i biometriska system för att kombineras med AI. Dessa kan sedan nyttjas för att kontrollera in- och utpassering i ockuperade områden och på så vis skapa en automatiserad ockupationsprocess för den militariserade zonen. Vi har även sett hur AI i rådande krigföring används som en del av vapensystem där den mänskliga faktorn nästan är satt helt ur spel och data utgör ammunitionen för att välja ut potentiella mål bland fienden.
Det är dags att sluta se på dataskydd som ett nödvändigt ont pappersarbete för verksamheter och börja se det som den ytterst skyddsvärda tillgång dataskyddsarbetet faktiskt utgör, för våra medborgares fri- och rättigheter, men också som en del av att rusta upp vårt totalförsvar och att skapa en robust hantering av känslig data. Vi behöver hålla data säkert nu, för att inte riskera att den hamnar i orätta händer sen.
I fredstid är EU:s medlemsstater bundna av GDPR som säkerställer ett högt skydd för personuppgifter inom unionen. Här framstår integritet som en stark rättighet, skyddad av både lag och praxis. I Artikel 23 GDPR förbehålls medlemsstaterna rätten att göra undantag från GDPR om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bland annat, den nationella säkerheten, försvaret, den allmänna säkerheten. En väpnad konflikt torde vara en sådan situation.
Internationell rätt under krig ger ett mer splittrat skydd. Två rättsliga ramverk är särskilt viktiga: Internationell humanitär rätt (IHL), det vill säga krigets lagar, och internationella mänskliga rättigheter (IHRL). IHL, Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll reglerar bland annat proportionalitet, militära nödvändigheter och skydd för civila. Däremot ger de få konkreta regler om digitala rättigheter eller dataskydd.
Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna reglerar vidare mänskliga rättigheter där även rätten till privatliv omnämns. IHRL, artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och artikel 17 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter slår fast rätten till privatliv och skydd mot godtyckliga intrång. Men dessa rättigheter kan tillfälligt inskränkas genom så kallade derogationer (undantag) i kris eller krig. Staten kan alltså med hänvisning till nationell säkerhet eller allmän ordning begränsa denna mänskliga rättighet under vissa förutsättningar.
Kontentan är att skyddet för integritet och personuppgifter inte nödvändigtvis är skyddade av internationell rätt vid en väpnad konflikt.
Artikel 24 i Haagkonventionen från 1907 tillåter underrättelseinhämtning i krig. Underrättelseinhämtningen är en naturlig och viktig del av krigets förfarande. Bland annat så är underrättelse avgörande för att kunna uppfylla folkrättens krav på distinktion. Det är således fullständigt nödvändigt att samla in viss mängd data om människor för att kunna skilja mellan civila och stridande (kombattanter) i krig. Det innebär således att det finns en sorts rättslig grund för insamling av personuppgifter för vissa syften.
Det är lätt att tänka att dessa frågor bara gäller länder långt bort, eller situationer vi själva inte behöver räkna med. Men den pågående utvecklingen i Europa visar något annat: kriser kan uppstå snabbt, och då blir frågan hur väl våra system och aktörer är rustade. Kan data vi samlar in i fredstid, om våra medborgare, infrastruktur och hälsa i ett annat scenario användas på skadliga sätt i en väpnad konflikt? Vad innebär det om våra känsliga personuppgifter hamnar i orätta händer och vad kan vår data säga om vårt land, vår befolkning och våra sårbarheter? Detta är frågor vi bör ställa oss nu och ha som drivkraft bakom att bedriva ett starkt dataskydds- och säkerhetsarbete. Att värna om personlig integritet är ett privilegium vi som medborgare i EU har, men också behöver värna. Vi har möjligheterna att göra det varje dag, när vi väljer system, när vi arbetar med känslig data, när vi rustar Sverige för att vara en säker rättsstat. Såväl myndigheter som privata aktörer behöver ta sitt ansvar. Att motivera ett starkt och säkert dataskyddsarbete bör därför vara prioriterat i den mest säkerhetspolitiskt svåra tiden i Sverige på över 100 år.
Den första insikten är att dataskydd i krig inte är svart eller vitt. Juridiskt sett finns visst skydd, men dessa kan inskränkas kraftigt. Den andra insikten är att dataskydd i kris och krig inte bara är en fråga för jurister eller militärer – det är en del av vår gemensamma krisberedskap i samhället. Budskapet är således att vi alla behöver hjälpas åt att hålla personuppgifter och vår data säker i fredstid för att kunna skydda våra medborgare i en eventuell krigstid.
I nästa del av den här blogginläggsserien tittar vi närmare på ny teknik och dataskydd i väpnad konflikt. Hur artificiell intelligens, biometriska system och stora datamängder kan bli både ett skydd och ett hot i modern krigföring.
Stone, A., 'The Rising Importance of Data as a Weapon of War' (C4ISRNET 2018)
SVT, 7 juni 2022 ”Flyende ukrainare hålls i filtreringsläger”