Det bästa i arbetslivet är att här samsas olika generationer sida vid sida. Vi samarbetar oavsett ålder för att utföra arbetsuppgifter, rådfrågar varandra och delar information. Våra erfarenheter tillför värde när vi ställs inför att lösa problem eller utveckla idéer som kräver att vi nyttjar olikheter och kompetens på rätt sätt.
Alldeles för sällan stannar vi upp för att reflektera över vilka människor vi har omkring oss. När tid är en bristvara och förändringar en del av vardagen är det lätt att fastna i mönster som begränsar vårt utrymme att ta emot och lyssna in. Några gör som de alltid har gjort, andra driver i samma takt som barn lär sig nya saker. Hur jobbar vi ihop?
Digitaliseringen utmanar oss att använda det bästa i arbetslivet på nya och annorlunda sätt. Hur vi interagerar och kommunicerar påverkas. Sättet att leda och organisera arbetet förändras. Det behövs digitala ledare som förstår att använda transformationens effekter för att stärka organisationen utifrån dess förutsättningar. Oavsett yrkesroll, behöver vi kunskaper om vad som är det bästa för kärnverksamheten, använda it-baserade verktyg och integrera informationsutbyte naturligt i jobbet. Utvecklingsmöjligheter uppstår inom de flesta områden när vi och nästa generation delar arbetsplats. Att vi samarbetar över generationsgränser är avgörande för hur väl vi lyckas även i framtiden. Det jag funderar på är om digitala ledare alltid behöver vara chefer?